larsroute

Eftersom jag och mina bröder också heter Algot firade vår mor alltid detta med att ge oss alla tre en Algot-present. Ibland nyttig sak, ibland fullständigt onödig och ibland som i detta fall lite rolig, iallafall för dem som ser denna bild! Från vänster: Gösta (Algot), Lars (Algot), Gunnar (Algot). Bilden är tagen på Rossholmen. Algot är från min farfars far (tror jag). Ni som inte känner mig så bra så kan jag förtydliga att det inte finns något samband med klädföretaget Algots.

Året är 1983 när vi precis hade tagit över porrbiografen Saga. Här några av dem som jobbade hårt för den skulle bli klar till premiären av Black Rock City. En fruktansvärt intensiv period med byggandet av en teaterlokal startade och samtidigt ha premiär på en stor musical. Sedan att det hände roliga och tragiska händelser som jag inte vill gå in på här. Det är iallafall en produktion som har etsats fast i hjärnan. På bilden ser ni från vänster är Roger, Torbjörn, Kalle(tror jag), jag, Gunnar och Henrik .

Från vänster längs ner är Anna, ?, nästa rad: Torbjörn, Roger och Lotta från Black rock city.

Här har vi fem unga sångfåglar som sjöng när (jag tror Marie fyllde 40 år) Vem håller i mikrofonen om inte Sanna? Tiffan var lite sur att hon inte hon fick hålla...Sedan är det Björn som ser ut som en riktig körkille. Tony finns vara med och Lillan väntar på solot. Efter denna fest bestämde Lillan att ha egen megafon med sig på fester. Lokalen var G. Flickskolan.

Ni kanske saknade ett inlägg i går. Det var så att min fru, Monika och Kent var i Liverpool för att uppleva fotboll live. Se Beatlesmuseum, dricka öl och prova fish and chips!

Nästa vecka är det sista anmälningsdag den 3 oktober för Route 49. Se gärna länken till Beatles museum till höger.

Ja, detta var ett minne för livet med proffsfotografer, proffskockar (inkl Lillan), proffsunderhållning, proffsvänner och bekanta. Det kommer mer bilder från detta bröllop senare. Det var den 7 november 1998. Ja, jag vet. 10: årsjubileum! Kavajen fick jag åka hem och låna hos Babsan. Marie hade sytt sin klänning som vanligt. Programmet hette "Festfixarna". Det blev inte alls dyrt bröllop. Vi behövde bara betala för råvarorna till maten och drycken (den drack jag själv ganska mycket av). Allt annat stod TV för.
jag måste också få visa en söt bild på hela familjen med mig, Marie, Tilde och Elias där vi står under en rosa "Las Ahlin" skylt.

I en källare på Egilsvägen blev det en hel del fester. Det var öl, sprit, disco och frågesporter. Det var inte högt i tak för dansen, men stämningen blev hög ganska snabbt ändå. Tyvärr har Kearney flyttat och jag kan berätta att där blir inte denna fest. Ni skymtar mig på höger sida. Sanna sitter bredvid mig och han som håller handen för ansiktet tror jag kom på besök från Australien. Hon i blått är min danspartner Marie!

Här försöker jag sparka en ungdomskompis under ett teaterläger i STA: s regi. Det är Mats Qviström i uppsättningen av "Trämålning" av Ingmar Bergman. Han spelade smed och jag gycklare. Den var vi även över till Finland med. De tog emot sådant. Bägge har överlevt! När ni ser midjemåttet på mig förstår ni att detta var i min ungdom. Tror att det var runt 1976? Eller som jag säger till min fru: "ungefär för 20 år sedan"! (Hon suckar då)
Jag vill också berätta att Marie (min fru) vet om denna blogg nu! Ni som känner mig och Marie har bilden klar för er;)

Att många förknippar mig med glädje och förskräckelse med en gitarr är det många som vet. När jag fick med mig gitarren till jobbet så upptäckte jag att det blev väldigt många "tjejer" som blev imponerade och/eller glada över att jag spelade gitarr. Förutom "Herr Gurka" så blev det "Teddybjörnen Fredriksson", "Va nöjd med livet", "Pippi", Emil i Lönneberga, min hatt har tre kanter osv.

Detta spred sig så jag fick jobba på olika skolor som musiklärare. Många förknippar mig med en gitarr när jag nu träffar på elever från Brunnsängskolan. Då upptäckte jag att ämnet musik var lite större än dessa låtar. Värst var det när jag skulle göra ett lucia-och julspel i kyrkan som ligger bredvid Brunnsängskolan. Jag kunde inte noter, svårt att hålla ton och räkna in en start. Jag provade med 1, 2, 3 och.... på alla låtar. Det är första gången det har spelats teater på ett luciaspel och i denna kyrka. Det var några barn som gjorde "Svavelflickan". Den biten var jag iallafall säker på. Sedan slutade jag innan de hann sparka mig!

Eftersom jag blev ett fyrtorn i årskurs 5 så fick jag förfrågningar från SBBK. Jag fick ju vara med i skollaget och gick i Rosenborgskolan. Jönsson och jag gick i samma klass. Han var jätteduktig som gard. Att bli känd för att bara vara lång ville jag inte. Det finns ju andra värden också som är viktiga, säger dem! När jag var med i skollaget så fanns inte 3 sekunders-regeln. Så det var bara att stå och vänta på bollarna som trillade ner bredvid korgen. Då var jag bra, ingen nådde bollarna fast jag inte hoppade. Några rivmärken på överarmarna fick man väl. Sedan var det roligt när vi bara spelade mot en korg;)

Här är en bild efter menisk-operationen för några år sedan. Ni ser att jag har lyft iallafall från golvet (fantastiskt med Photoshop) för göra en 2-taktare mot korgen.

Det här är mina bröder Gösta(vänster)  och Gunnar(höger). När vi träffas går oftast ljudnivån upp. Vi gillar att skratta åt våra egna skämt (vi är så glada att vi har kommit på något), men uppskattar även andra som är skämtsamma. Problemet kan vara att vi inte hör ordentligt vad andra säger. Gösta köper tekniska saker, jag är intresserad av tekniska saker och Gunnar kan tekniska saker. Gunnar vill ha fisk, Gösta vill fiska och jag fiskar, men får inte så mycket fisk. Gösta och jag pratar om kommunikation mellan människor, diabetes och bildbehandlingsprogram. Gunnar och jag snackar båt, vårt sociala skyddsnät och släkt. Mina bröder har många sidor och bottnar som gör dem väldigt mänskliga.
Som man alltid säger att vi borde träffas oftare. Vi alla tre är gifta med kvinnor som försöker hålla ordning på oss.

Här en bild av en period i mitt liv där drömmen om att bli känd inom musiklivet var seriöst och tog upp en stor del av mitt liv. Det är jag som skriker ut sången och är längts. Vår scen är ett pingisbord. Platsen är bakom Strindbergsvägen 14A i Södertälje.
Från att ha misslyckats i Kulturskolans gitarrundervisning pga en dålig pedagog som inte ville ge av sin betalade tid till en som inte hade ambition att medverka i ett klassiskt uppträdande. Måste har varit runt 1969 i Rosenborgskolan.

Min strängar försvann en efter en på gitarren. Tills jag och en till som kallades för Peppe på samma gatan började spela in på min ensträngade gitarr och han på bongotrummor. Kul! Tyckte vi. Sedan kunde man micka upp gitarren. Han köpte trummor. Jag köpte då förstärkare och fler strängar till gitarren. Någonstans här kommer en som var expert. Han hette Mats. En GitarrGuru. Han stämde min gitarr och lärde mig massor av ackord. Han fick spela leadgitarr. Jag började arrangera gårdsfester så vi kunde få möjlighet att få spelningar. Vi bildade bandet "Fire Dogs" (Deep Purple) Alla grupper då hade dubbelnamn. Vi tränade i Mats garage, sedan när grannarna klagade så fick jag tag i en lokal på G. Flickskolan. Sedan efter par år så gick vi över till att kalla gruppen för "ICE". (Sweet) då var det helt plötsligt bättre med ett ord i stället. Mats mamma sydde t-shirt med paljetter där det stod "Ice". Vi var så stolta. Tänk vad ens värderingar kan förändras med tiden;)

Kamratposten skulle komma och se oss! Vi blev utfrågade och blev fotograferade på en av mina gårdsfester. Vi väntade på numret av Kamratposten. Den kom, men vi fanns inte på förstasidan. Det var bara en pytteliten bild som var mindre än en tändsticksask. Vilken besvikelse!

Vi tyckte vi hade ändå mycket att ge, så vi köpte bättre trummor, större förstärkare och häftigare gitarrer. VI fick en spelning till på Estrad till Boogie Lovers. Succé för dansen och oss, tyckte vi i alla fall.

Sedan dog denna period ut. Varför vet jag inte riktigt...alla kanske skulle satsa på egen solokarriär;)

Den där pojkvaskern som var så snabb med fötterna och kunde sjunga bra. Tänk att han fyllde år före mig! Då kändes det som det vi var från helt skilda världar. När han nu har blivit 50 år, blivit vit, på väg att bli utfattig och tyvärr inte kan röra sig så mycket så känns det att vi har mycket mer gemensamt!

Michael Jackson föddes den 29 augusti 1958 i Gary, och är en av världens mest kända artister. Nämn hans namn och alla vet vem det är frågan om. Han började som barnstjärna i Jackson 5.
Kom ni ihåg när Jackson blev megastor med albumet "Thriller"?

Jag har ingen ågren för att jag skall fylla 50, men det känns viktigt att ha festen innan den dag jag fyller år. Det kommer inte att bli dukade bord, inga tal, inga presenter, inga finkläder men kanske uppklädd för disco och andra aktiviteter. Dryck? Återkommer senare! Vi som träffas på denna fest kanske aldrig har träffats förut. Några har jag kanske träffat på någon annans fest. Det viktigaste är att du som kommer tycker det skall bli roligt att träffa nya och gamla vänner som vill dansa och tycker det är kul när det händer något mer än bara sita och äta!

Lasse

Så här såg min mor Maj-Britt upp när jag växte upp. En mor som jag har försökt leva upp till;)  En otroligt stark människa som verkligen var intresserad av människor. Hon ville inte jobba med problem utan ville söka möjligheter hela tiden. Min far gick bort när jag var 6 år så jag har knappast så många minnen av honom mer än på det jag har sett på kort. Så då hon fick ju uppfostra själv 3 söner och försöka jobba. Det som var hennes kanaler för att må bra var teatern och böcker. Tror jag! Eftersom det var dyrt med barnflicka fick jag följa med på teaterrepetitionerna eftersom hon regisserade.

Något som jag inte ångrar, som ni vet. Brorsorna var ju också delaktiga i teaterarbetet och ungdomsarbetet i teatern. DVS Södertälje Teateramatör (STA) Se länk! (Bilden är tagen från någon teaterföreställning)