larsroute

Nästan varje dag tänker jag, minns jag, funderar jag, blir påmind om grabben, min son ELIAS. Att från en utvecklande tillvaro för honom och alla andra som berördes av honom som helt plötsligt omvandlades till en fast frånvaro. Det har varit fruktansvärt tufft. En frånvaro av Elias som påbörjade en tillvaro där värderingar, levnadsmönster och inställning till livet, dagen och människor fick förstärkas eller förändras. Nu har jag kvar minnen och fantasier kvar av honom, och det är inte lite.
Jag jobbade med en hemsida om honom för att bearbeta min sorg. Vi alla måste få bearbeta sin egen sorg på sitt sätt. Det har jag lärt mig. Bara att man gör det.
Ni ser länken till sidan om hur framför allt jag, men även Marie och Tilde kommer ihåg honom, ELIAS.